Bakgrund
1993 utgick ett upprop om en vänförening för bildhuggaren-skulptören Liss Eriksson. Bakgrunden var att det förelåg en s k blåkopia av boken Liss Bildhuggare, skriven av Thomas Millroth och formgiven av Karin Almlöf. Emellertid önskade förläggaren ekonomiska garantier för tryckning och utgivning. För att åstadkomma detta tog Lennart Rudström och Petter Palmqvist initiativ till ett upprop och intresserade en grupp som ställde sig bakom detta. Gruppen fick ett starkt gensvar och den mycket vackra boken kunde ges ut på Carlssons förlag.
Nu hade uppropet formulerats så att det väckte förhoppningar om en fortsatt verksamhet. Det var naturligt att använda Liss Erikssons namn när det gällde intresset för boken, men en förening för skulpturintresserade med detta namn kändes grannlaga. Liss var själv tveksam, men engagerade sig ändock i samtalen om det starka önskemål om en förening för skulptur som vi förde. Han var mycket nöjd när vi fann formen för föreningens ändamål:
"Att kanalisera och stimulera intresset för bildhuggarkonsten och ge uppmärksamhet åt skulptur såväl ur den klassiska traditionen som ny och experimentell."
Med denna målsättning grundades föreningen vid ett möte i Södra Latins aula. Först hade intresserade samlats för att se gård och ateljéer på Maria Prästgårdsgata. Liss deltog själv och vid mötet i aulan visade han bilder och berättade om luftrummets betydelse i hans skulpturer. Mötet antog stadgar och utsåg styrelse.
Fågelmannen. Foto: Ann Eriksson