Faster. Foto: Ann Eriksson
LISS ERIKSSON (1919-2000)
Liss Eriksson var yngste son till skulptören Christian Eriksson i hans andra äktenskap med Ebba Dahlgren. Liss visade tidigt talang för måleri och teckning, men fadern ville inte att han skulle bli konstnär. Till en början lydde Liss faderns råd och påbörjade en arkitektutbildning i Norrköping. Trots sin motvilja gav Christian Eriksson sonen en grundläggande skolning i skulptur, och vändpunkten kom 1938, då Liss besökte Liljevalchs vårsalong, där bland annat verk av Henri Laurens och Pablo Picasso gjorde ett enormt intryck på honom. Han beskrev själv att han blev förundrad och omtumlad av att möta en ny typ av konst, "inte gubbar som jag var van vid i ateljén därhemma". Han slutade på arkitektutbildningen eftersom han kommit till slutsatsen att "den enda vägen för mig är konstnärens". På 1940-talet inledde han sina studier på Konsthögskolan i Stockholm, med bland andra Erik Grate och Nils Sjögren som lärare. Tillsammans med hustrun Britta Reich Eriksson for han 1947 till Paris där han kom att stanna till 1952. Skulpterandet var för Liss ett sökande efter en ny, livgivande konstsyn. Bort från gamla invanda former mot nya idéer som kunde återupprätta tron på människan, konsten och hela samhället. Liss Eriksson är en formens mästare. Han skapar ett rum för sina skulpturer och i sitt formarbete undersöker han hur olika former förhåller sig till varandra - och även tomrummet runtomkring. Hans styrka är också som människoskildrare, människan står alltid i centrum i hans skulpturer och i botten finns ett känslouttryck.
Liss Eriksson var en sin tids mest betydande skulptörer. Hans verk pryder flera platser och offentliga rum runt om i landet.
Offentliga skulpturer i urval
La Mano. Foto: Ann Eriksson.
Faster (1944), granit, Västertorps skulpturpark i Stockholm, i brons vid Rackstadmuseet i Arvika och i Liljekvistska parken i Borlänge
Katalanskan (1948-52), stengods, Värmlands Museum i Karlstad, i brons vid Rosenlundsgatan i Stockholm
Negerboxaren (1949), brons, Västmanlands läns museum i Västerås
Mor och barn (1952), brons, Eskilstuna, i parken vid Norrköpings Museum
Man med höjda armar (1952), driven koppar, begravningskapellet i Säter
Det heliga barnet (1953), järnsmide samt dopfunt i sandsten i Gustav Adolfs kyrkan i Borås
Mor och barn (1956), brons, Skultorp, i parken vid Skultorps Bibliotek
Nonstop (1955), emalj, rostfritt stål och koppar, Mimerporten, Västerås
Den dövstumme negern (1949-50), ebenholz, Moderna Museet, Stockholm
Violoncellen (1965), brons, Sommarvägen 11 i Araby, Växjö, Televerket i Farsta, Stockholm
Mårten bébé (1968), röd granit, Malmö, och i brons (1971), Kyrkogatan i Arvika
Fågelmannen (1971), brons, torget i Arvika
Pojken som tittar på månen eller Järnpojke (1967), järnsmide, Finska kyrkans gård, Bollhustäppan, i Gamla Stan, Stockholm
Elanie I (1975), brons, Sunne, utanför Kulturhuset i Skövde och utanför vårdcentralen i Kronoparken i Karlstad
Elanie II (1978), brons, utanför tidigare SAF-huset på Blasieholmen i Stockholm, Åmotsfors, Eksjö
Oskuld (1954), brons, Norrköping och Västertorps skulpturpark i Stockholm, La Pucelle på Lidingö
Huset (1961), järnsmide, Kobjerstorget i Lund
Dopfunt av slipat kristallglas (1961), Adolf Fredriks kyrka i Stockholm
La Mano (1977), röd granit, Katarinavägen i Stockholm (huggen tillsammans med bildhuggaren Göran Lange).
La Mano (1976), brons, i mindre skala placerad utanför Kulturhuset i Skövde
Paret (1973), brons, Djurgården i Stockholm
Mater (1972), brons, Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge, förgylld på Svenska Ambassaden i Peking
Ögat (1989), brons, Sigmatorget i Västerås, Stadshusets entré i Arvika
Meditativ gestalt (1989), brons, Domkyrkan i Västerås, vid Rackstadmuseet i Arvika och vid Allhelgonagatan i Kortedala i Göteborg
Korsgestalt, krucifix (1977), brons, Stora Sköndals församlingshem, Stockholm, Charlottenbergskyrkan i Motala
Tidens gång (1979), brons Riddarholmskyrkan i Stockholm
Manlig torso, brons, hamnen i Arvika
Källan, granit, Karolinska Institutet, Stockholm
Kärleken är oskattbar (1990), brons, utanför Skatteverket i Visby
Duo, (1990), brons, i Hällefors
Porträtthuvud av Ivo Cramér (1996), brons, Dansmuseet i Stockholm
På spången (1998), brons, Badstrandsvägen, Lilla Essingen, Stockholm
Altarskulptur (2000), trä och kalksten, Katarina kyrka, Stockholm
Utmärkelser i urval
Prins Eugen-medaljen 1975
Hedersledamot i Svenska Spanienfrivilligas Kamratförening 1977
Stockholms kommuns hederspris 1979
Sergelpriset 1985
Magnoliapriset 1986
Efter Liss död har ett flertal utställningar gjorts, bland annat på Waldemarsudde 2000, på Konstforum i Norrköping 2004, på Kulturbryggan Öja 2001 och 2010, på Åmells 2005, på Gamla Skolan i Kalhäll för Järfälla Konstforum 2010,på Bror Hjorths hus 2010, på Konstakademin 2011 och på Vida museum på Öland 2011.